CANIS DOMESTICUS

Y

2012-03-07T19:35:00.004+01:00

X

2012-03-07T17:17:00.002+01:00

WHOOPER SWAN

2012-03-05T20:12:00.001+01:00

HIGH SCHOOL POEM

2012-02-26T21:27:00.001+01:00

VELVET SCOTER

2012-02-23T16:36:00.001+01:00

MENTOL

2012-02-23T15:25:00.007+01:00

TILL E

2012-02-02T12:53:00.007+01:00

PONY

2012-02-01T14:50:00.005+01:00

NATT

2012-01-24T19:35:00.007+01:00

Januari kommer utan omsvep och är i alla avseenden en tvivelaktig månad. Planeternas position, portvin, nedåttjack, allt sånt där.
Det regnar slocknade lågor.
Men jag sover inte längre som ett lik i en kista; jag sover som en som är under anestesi. Opererar mig själv i sömnen, organiserar med likgiltiga fingrar mina organ i aviga formationer som är omöjliga att dechiffrera.
Lungor i huvudet.
Hjärta i handen.
Desorienterade nerver.
Hjärnan förlorad någonstans i mellangärdet.
En ny världskarta, ännu en jaktsäsong. Material. Men alla konstruerade bilder ger mig svindel. På himlens baksida spricker tiden upp som ett infekterat sår, dimensionerna förvildas.

Mina brev eldas upp i norra Sverige nu, en enslig låga flammar upp i vidder av snö. I Stockholm är alla gator färglösa, acnekappor fångas av minsta vindpust och klackar sjunker i drivor av cigarettfimpar och nederbörd.
Svart är det nya svarta.
Nystrukna flickvänner dricker sin eviga kaffe, jag tittar utan sviktande fascination på. Jag vill ligga med dem alla. Med pennan i handen låtsas jag studera ett uppslag i anteckningsblocket framför mig men min blick tappar kurs lite för ofta; en rymdsond ur fas, driver omkring, överger ohjälpligt sin omloppsbana. Med skygga ögon naglar de fast mig under tunga, dova luggar.

Hungern är mörkröd som marken på ett slagfält, det är det enda jag egentligen vet när verkligheten går till attack, drömmen rinner av mig och en ödslig del av mitt medvetande försöker lokalisera alla vilsna extremiteter i ett kaos av lakan och svett. Ett litet frö av förnuft gror fortfarande någonstans i periferin.
Men oväder.
Står framför spegeln och ser mig själv kapsejsa på detta stormiga hav av slentrian.

4

2011-12-19T00:11:00.007+01:00

3

2011-12-12T18:06:00.010+01:00

2

2011-12-12T00:06:00.006+01:00

I stillheten som uppstår när ett brev komponeras sönderfaller realismen i mikroskopiska partiklar av sagor. Vissa sekvenser i detta förlopp kan liknas vid hallucinationer, inte som en fysisk realitet, men som en metafor för en symbolisk infallsvinkel. Regnmoln sveper in över planeter som kretsar i utkanten av en galax där inga solar längre lyser.
Mamma frågar om jag har ätit alla kakor. Jag har ätit alla kakor. Systematiskt placerat dem i munnen och sedan tuggat i en monoton likgiltighet, som om det är ett bestyr som måste avklaras innan jorden kan fortsätta att rotera. Men bakom decennier av sockeravlagringar slumrar en revolution av konsonans.
Smärta är bara vågor av sanning.
Smärta är alltings prolog.
Under ett flyktigt ögonblick som infaller mellan vakenhet och sömn kapar jag min livslinje, toner spricker i ett regn av oljud och faller över alla kapitel innan en evig tystnad belägrar mina sinnen. Jag vet inte om det här är en chimär. En dröm är en komplex konstruktion som sällan lämnar sin kokong eftersom den saknar vissa karakteristiska drag i fjärilens mentalitet. En dröm har ingen densitet.